måndag 14 september 2009

Förtvivlan

Det är vad man känner när ens lilla telning skriker och man inget kan göra.Idag har Eilie varit tokhungrig på kvällen, direkt efter hon har ätit har hon blivit hungrig igen. Vi skulle fram till Maxi, så jag gav henne mat, på vägen dit och hem var hon så hungrig så hon skrek, direkt när vi kom hem blev det mat igen. Sen till stallet, mat först, på vägen dit vilda hunger skrik och mammans och pappans hjärtan brast. Direkt vid stallet, mer mat. Vi började misstänka magsmärtor, så Martin gick med henne och höll "prutthållning" hon var belåten och pruttade lite. Hela vägen hem från stallet skrik. hemma, ätning, sen massage ifall att det var magen, sen blev det lugnt. Hon fick prova napp och det fungerade efter en stund, hon var mycket nöjd och somnade mot min axel. Nu har hon nyss ätit IGEN, så vi ska prova att sova. Jag vill tillägga att när jag ammar så får hon äta tills hon släpper sen provar jag om hon vill ha det andra bröstet, hon äter med varierande tid ibland tio minuter ibland 50 minuter innan hon släpper.
Det jag undrar är om ni har varit med om något liknande.
Jag vill även tala om att bröllopet igår var mycket trevligt, inga missöden. Bara berusade släktingar, men de höll sig i skinnet. Eilie skötte sig exemplariskt när hon var vaken var hon glad och go.

4 kommentarer:

Li sa...

Känner igen det där. Amos hade en ätperiod mellan ca 18-22 varje kväll då han åt nästan oavbrutet i början. Övriga dagarna åt han ju också ganska mycket. Det jag fick höra då var att det är vanligt att de äter mycket på kvällarna. Tydligen var det inte bara han som hade maraton. Det kanske är en ökningsperiod? Bara att se tiden an så lugnar det sig igen.
Kul att brölloppet blev en hit. Duktiga Eilie som höll sig i skinnet. Kan det tänkas komma bild på brudparet?

Linda sa...

Har inte du stunder då du vill äta hela tiden? =)
hihi

Lena sa...

hur funkar "du varg, du varg kom inte hit" från Ronja röv(ar)dotter? Den funkar alltid på mig om du vill att jag ska vara tyst.

Mer bilder tack, jag känner mig så fruktansvärt exkluderad, med eftersom det är ingens fel, så gör det mig vansinnig att jag inte får ta ut mina känslor på någon.

Hälsa grattis till din farsa! Du är bäst min lilla gullekatt! Puss

MansonDust sa...

Det låter normalt.