Vargklapp

 Idag har vi klappat vargar och kollat på hajar, jag var så i gasen att jag ville klappa dem också. Har man gjort sig av med en fobi är det bara att kasta sig på nästa.
Jag och Martin älskade vargarna och de älskade i sin tur att bli kliade, jag antar att vargar generellt sett inte är jättesugna på att bli klappade i det fria, men nu vet jag att de är vackra, skygga djur som man inte behöver vara rädd för, även om en viss respekt alltid kan vara på sin plats.
Mot slutet av klapp-stunden tappade vargarna intresset för oss och en fet vit katt utanför var mer spännande, den lille gynnaren brukar tydligen gäcka dem.

                                                                             Puss

                                                            & kram

                                                                     (Hungriga på katt)

Rolig anekdot

Tre chokladkartonger var försvunna tidigare idag. Alla letade, till slut frågade jag Eilie om hon visste var de var, hon svarade: "- Jag vet inte." Okej, tänkte vi och letade vidare (tänk er nio vuxna människor letandes i skåp, under möbler, på hyllor o.s.v). Paniken steg (hos mig enbart bör tilläggas, även om jag såg en lite paniskt glimt i mammas ögon också). Tillslut hittades de tre chokladkartongerna, på Eilies rum.

Gojul på er alle!

Vilken underbart bra det här har varit! Maten, sällskapet, myset här hemma, tomten, bildspelet med musik till som Martin gjort, allt var perfekt! Allt I tell you. Hoppas att ni har haft en lika bra dag som vi. Massa kramar från oss till er.

Obehag

I skrivande stund känner jag att jobbet jag har just nu inte är värt allt det kostar mentalt. Idag var det ett förtäck hot som gjorde att jag kände att det baske mig får vara. Får se hur det känns imorgon, kanske känns som en bagatell, men jag tvekar. Imorgon är en spännande dag vi har nämligen provventilering på vår uppsats. Håll tummarna!

Hej, minns ni mig?...

Det är mycket nu, massor faktiskt. Tack och lov har vi goa människor runt om vår lille familia som hjälper oss när det behövs.
Det är jobb, det är uppsats, det är hästarna, det är hem och viktigaste av allt...det är Eilie.
Allt är kul och spännande, men min hjärna är som tjära och allt jag drömmer om är att sova, vilket jag ska göra prick nu.
Imorgon skall jag försöka sitta här igen och skriva om Lucia och om allt kul Eilie säger. Hon tror till exempel att grannarna mittemot har satt upp bilder på sig själva på ytterdörren, för hon misstänker starkt att det bor kor där för att de har en bild på en ko på dörren. Hon gillar att skrika i trapphuset och då har jag sagt att det får hon inte göra för att folk kanske sover. Och idag när vi kom in i trapphuset hoade hon lite sedan sa hon snabbt:- Nej folk sover! sedan la hon till :- Är aldrig någon sover här, jag kan sova här! sedan lade hon sig ner. Hon tyckte väl att jag hade tjatat mycket om dessa trapphussovare utan att det var några som sov där.