Gammal kärlek rostar aldrig heter det. Jag och Martin har ju varit ett etablerat par i ganska många år. Så våran kärlek kan nästan börja kallas gammal och rostfri. Men frågan är hur vi har stått ut med varandra så länge och genom så mycket som vi har. De allra flesta har i början av sitt förhållande en lite mystisk ton och ett romantiskt skimmer kring alltihop. Jag och Martin hade det också så, de första månaderna...Men från den stund vi verkligen var ett par rycktes ridån bort. Vi började kasta fisblommor på varandra i sängen, klia oss på intima ställen när den andre såg osv i all oändlighet med snusk. Jag pruttade Martin i ansiktet en gång, detta vart det så mycket rabalder i kring så att jag tillslut skrek:- Men fis mig i nyllet! jag tänkte att då skulle vi liksom vara kvitt. Men icket, än idag så påminner Martin mig ibland om det otäcka. Måste jag tillägga att han inte har fisit mig i ansiktet än. Jag lever i spänd skräck, en dag händer det.
3 kommentarer:
Haha! Ja det är nästan värre när man inte vet. Bättre att få den där fjärten avklarad liksom.
Min åsikt precis.
Kiss- och bajshumor är visst ärftligt!!! Du har fått det av både mig och din pappa. Har Martin också ärvt denna egenskap? Av båda sina föräldrar!? Lillgrisen kommer verkligen att ha pbrå. :) Kramar till er alla tre.
Skicka en kommentar