Jag tog slut förut idag. Alla saker jag hålls med kändes meningslösa. Jobba i skola, kul oftast, mindre kul när elever som igår kallar en fitta och sen fjäskar! Plugga matteb och naturkunskap b, bajskorv! motionera, prutt! laga mat, städa, plocka, klä om möbler, tvätta, sy aaaaahhhhhhh! fixa bilen, det finns ju buss och tåg, jag tänker nog lämna den där den är, på verkstan! vara social, varför när man kan stanna inne och vägra svara i telefon och aldrig ringa någon! Men det där med att inte svara i telefon blir ganska lätt, det är typ bara myndigheter, mamma och mormor och morfar som ringer, ja och Martin ibland. Här bör tilläggas att det inte är synd om mig på något sätt utan det är snarare så att jag hinner ringa folk innan de hinner ringa mig, då jag verkar ha någon sorts telefonberoende.
Det kändes som att allt bara är:-Nej tyvärr vi behöver ingen nattpersonal i Kumla just nu. - Nej jag har ingen lust idag. - Nej man får inte aga elever. -Nej det går inte på försäkringen. - Nej jag vet att jag sa att jag skulle komma idag, men något annat kom upp. - Nej det går inte att bara spola systemet, vi måste byta växelledarblablabla...det blir 8600:- för arbete och delar. - Nej du måste komma ifatt med matten nu omedelbart, det finns inga alternativ, kom hit och gör provet snarast annars blir du avskriven från kursen. sakta, sakta bryts min motor ner, vart är det rosenröda i tillvaron?
När jag lite senare efter denna mini ångestattack hade fått mat i magen, och skrattat lite med Martin och Eilie, så blev allt lite bättre och jag kände hur min motor sakta börjar gå igen. Martin och Eilie är fantastiska, trots att den ena vaknar sex och den andra pruttar illa och lämnar disk i vardagsrummet.
2 kommentarer:
Jobbigt det där när det krånglar överallt! Det är gott att du har en så go familj omkring dig. Kramar från Mamma.
Vissa dagar alltså. Hoppas det känns bättre idag. En promenad i det fina vädret kanske kan pigga upp.
Skicka en kommentar