Det finns en värld bortom....

Att gå ner i vikt och hela tiden ha totalfokus på kroppen är slitsamt och krävande. Inte enbart fysiskt, nej snarare psykiskt. Kroppens skavanker blir synade oavbrutet, istället för att se det positiva med viktnedgången tänker man: Åh herregud tänkt att jag var ÄNNU tjockare över låren nyss, vad ska jag göra nu för att de ska bli smalare.
Jag har inga problem att förstå hur sjukdomar kring kroppens utseende skapas och gror. Nu är jag inte rädd för egen del, för jag känner att jag är medveten om min kropp och ser de positiva sakerna med den och dessutom är jag oerhört stolt över att den har lyckats med en sådan prestation som barnafödande. jag är även stolt över att min viktnedgång ligger på ett snitt av - 1,3 kg i veckan, om det fortsätter likadant så är jag nöjd om ca 11 veckor.
Jag började med detta för att jag vill att Eilie ska ha en frisk och pigg mamma, som jag skrivit tidigare så vill jag inte bli mamman som på fotbollsträningen inte är med på föräldrar-barn matcherna, utan är den som fixar och äter upp fikat istället. Nej jag ska vara med och spela och bli matchhjälte och spöa de små rackarna.
Just nu så fixeras min värld på detta och på Eilie, men jag vet att det finns en värld utanför denna bubbla. Så misströsta icket, en dag...