I love you Fillip Morris

Vilken underbar film. Jag tjöt och skrattade vartannat. Helt fantastisk på alla sätt och galet välgjord. En intelligent film som påverkar sina tittare. Jag har nog aldrig rekommenderat en film så varmt och jag tänker inte skriva ett ord om handlingen, för jag vill inte riskera att förstöra något.

Cheesecake!!

Det är vad jag ska gå och göra direkt efter detta inlägg. För imorgon kommer mina tjejer hit (-Linn som ska på konsert,bio...ja nått sånt) vi ska kolla på melodifestivalen i glittriga kläder, äta varma mackor och cheesecake och snacks: Allt går givetvis i viktväktaranda. Jag har nu tappat närmare 11 kg och folk känner inte igen mig, påstår de i alla fall när de knappt hälsar först, för att sedan rycka till och säga "- Meeen Jennie är det du? du har blivit så smaaaal," lite så där tillgjort. För mycket är jag men fan inte smal, smalARE är ordet de söker. Kul ändå att det syns skillnad.
Idag har jag jobbat och min underbara mamma har sovit här och varit med Eilie mellan Martin åkte till skolan och jag kom hem från jobbet, de hade haft de jättebra, vilket jag inte tvekat en sekund på att de skulle ha. Mamma har ett stooort tålamod, med mig...Jag blir ilsk på´na för småsaker stackarn, hon har nämligen en förmåga att fråga vad man gör på ett sätt så att det låter som det man gör är jättekonstigt. Hon menar såklart inte alls så men ändå lyckas jag Jennie 25 år bli lika ilsk nu som jag blev som hormonstinn tonåring när hon gjorde samma sak. Hon frågar tex: "-Vad är det här för något du kollar på?" betoningen ligger på är, då blir det som att det jag kollar på är vrickat och dumt och nästan lite perverterat. Fast det är bara i mina ilskna små öron, mamma undrar bara helt enkelt vad det är jag kollar på.
För detta ber jag än en gång om ursäkt kära moder. Bilden som du ville ha kommer ut på bloggen senast måndag, så kan du skriva ut den på jobbet, då detta blev avglömt hemma.
Det är härligt att komma hem när mamma har varit här, allt är avtorkat och bortplockat (inklusive krukväxter) och rent.
Jag jobbade i en tredjeklass idag, det var...annorlunda, de har mycket mer energi än de ungdomar jag brukar ha. Och mycket tråkigare uppgifter, men barnen är roliga.
Nu cheesecake, sen snabbträna, bada, sova.

Ändring pga viktig middag

Jag måste göra en ändring till inlägget nedan. Ingen body combat på torsdag om nu någon kände sig lite sugen.
För vi får vip gäster på torsdag, Linn och Jimmy kommer och äter middag. Trevlisch!

Motion = glädje

Det blev ingen body combat idag som jag hade tänkt, vi var och handlade istället...låter skumt, ja. Men det var så att klockan var så mycket när vi kom iväg, så jag missade träningen. den som vill och vågar får gärna följa med på ett pass på torsdag halv sju till halv åtta. Ska bli skitkul. Imorgon (eller idag då hon är efter tolv) så ska jag på ridlektion, spännande, nervöst men framför allt roligt. Martin och Eilie fick nyss för sig att de vill med, så det ska de. Så familjestund i stallet i morgon bitti, hoppas Eilies aversion mot stall har lagt sig...annars får hästarna ont i öronen.
Nu har jag pratat med Cindys fodervärd och allt är bra, vi är överens och glada, jag ska rida två dagar i månaden mot att jag håller i träning för henne två gånger i månaden. Perfekt!

Glädje och pengar går ibland hand i hand.

Jag har fått jobb! nattjobb inom vården i Hallsberg. Schemat för sommaren är redan klart och jag ska säga till när jag och Eilie känner oss redo för att jag är borta hela natten. För då får jag börja jobba extra. Detta innebär att jag inte behöver använda så många föräldrapenning dagar i framtiden och att jag kanske kan avsluta ett annat jobb. Kalasbra!!! allt känns lättare nu. Ett eller fler bekymmer mindre.

Jag har bestämt mig för att ta upp ridningen igen, detta genom privatlektioner på Östansjö-ridklubb. Där ska jag då låna deras hästar för att sedan kuska runt och bli uppläxad, detta betalar jag dyrt för. Men det är det värt för hästarna är bra och ridläraren fantastisk, jag kommer ha ont överallt.

Jag ringde idag till henne som har Cindy på foder, och frågade henne om jag skulle kunna få ha Cindy två dagar i månaden, mot att jag betalade henne då givetvis. Det tyckte hon inte lät bra, alls...Jag påminde då lite fint om att anledningen till att just hon fick Cindy på foder var just att hon bodde nära och att jag hade sagt att jag ville få rida på Cindy ibland. Det vi sa när hon gjorde reklam för sig själv och innan jag hade bestämt mig var då att jag skulle få rida på Cindy en gång i veckan i samband med träning. Nu har det inte blivit någon träning på väldigt länge pga vädretoch jag har inte heller fått ridit mer än två -tre gånger under hela tiden.
Jag vill ju inte att hon ska känna sig utnyttjad på något sätt, därav erbjudandet om betalning, samt att jag bara vill rida två gånger i månaden. Jag menar jag är ju ändå juste och förlänger avtalet.
Hon sa:- Nej men du sa ju inget om det när jag fick henne på foder. - Jo det gjorde jag!
Och om det ska vara så så sa vi att hon skulle ha Cindy ett halvår sen köpa eller lämna tillbaka. Nu förlänger jag halvårskontraktet eftersom att jag vill sälja Cindy och då helst till denna fodervärd, men om hon inte köper efter denna avtalstid så har ju Cindy minskat i värde under den tid som det förlängda kontraktet pågår. Så eftersom att jag är juste så tänkte jag att kanske hon är juste tillbaka. Men hon skulle tänka på det och återkomma.
Vad tycker ni? begär jag för mycket? utnyttjar jag situationen?

mrrrrrn....och motorn orkade inte

Jag tog slut förut idag. Alla saker jag hålls med kändes meningslösa. Jobba i skola, kul oftast, mindre kul när elever som igår kallar en fitta och sen fjäskar! Plugga matteb och naturkunskap b, bajskorv! motionera, prutt! laga mat, städa, plocka, klä om möbler, tvätta, sy aaaaahhhhhhh! fixa bilen, det finns ju buss och tåg, jag tänker nog lämna den där den är, på verkstan! vara social, varför när man kan stanna inne och vägra svara i telefon och aldrig ringa någon! Men det där med att inte svara i telefon blir ganska lätt, det är typ bara myndigheter, mamma och mormor och morfar som ringer, ja och Martin ibland. Här bör tilläggas att det inte är synd om mig på något sätt utan det är snarare så att jag hinner ringa folk innan de hinner ringa mig, då jag verkar ha någon sorts telefonberoende.
Det kändes som att allt bara är:-Nej tyvärr vi behöver ingen nattpersonal i Kumla just nu. - Nej jag har ingen lust idag. - Nej man får inte aga elever. -Nej det går inte på försäkringen. - Nej jag vet att jag sa att jag skulle komma idag, men något annat kom upp. - Nej det går inte att bara spola systemet, vi måste byta växelledarblablabla...det blir 8600:- för arbete och delar. - Nej du måste komma ifatt med matten nu omedelbart, det finns inga alternativ, kom hit och gör provet snarast annars blir du avskriven från kursen. sakta, sakta bryts min motor ner, vart är det rosenröda i tillvaron?

När jag lite senare efter denna mini ångestattack hade fått mat i magen, och skrattat lite med Martin och Eilie, så blev allt lite bättre och jag kände hur min motor sakta börjar gå igen. Martin och Eilie är fantastiska, trots att den ena vaknar sex och den andra pruttar illa och lämnar disk i vardagsrummet.

Det finns en värld bortom....

Att gå ner i vikt och hela tiden ha totalfokus på kroppen är slitsamt och krävande. Inte enbart fysiskt, nej snarare psykiskt. Kroppens skavanker blir synade oavbrutet, istället för att se det positiva med viktnedgången tänker man: Åh herregud tänkt att jag var ÄNNU tjockare över låren nyss, vad ska jag göra nu för att de ska bli smalare.
Jag har inga problem att förstå hur sjukdomar kring kroppens utseende skapas och gror. Nu är jag inte rädd för egen del, för jag känner att jag är medveten om min kropp och ser de positiva sakerna med den och dessutom är jag oerhört stolt över att den har lyckats med en sådan prestation som barnafödande. jag är även stolt över att min viktnedgång ligger på ett snitt av - 1,3 kg i veckan, om det fortsätter likadant så är jag nöjd om ca 11 veckor.
Jag började med detta för att jag vill att Eilie ska ha en frisk och pigg mamma, som jag skrivit tidigare så vill jag inte bli mamman som på fotbollsträningen inte är med på föräldrar-barn matcherna, utan är den som fixar och äter upp fikat istället. Nej jag ska vara med och spela och bli matchhjälte och spöa de små rackarna.
Just nu så fixeras min värld på detta och på Eilie, men jag vet att det finns en värld utanför denna bubbla. Så misströsta icket, en dag...