Det här med vampyrers matsmältning

Jag har funderat på det här med vampyrer, bajsar de? Jag tänker som så att de lever ju på enbart blod, det är flytande och bör således bli kiss. Men samtidigt innehåller blod ämnen som bör bli till bajs. Men kanske är det så att blodet de förtär går direkt ut i deras eget system och blir till energi, för det lär de ju behöva när de håller på och rör sig gör snabbt hela tiden.

Det känns liksom som att mystiken kring vampyrer försvinner om man skall tänka sig att de bajsar. Inte jättesvåra att döda då, bara att passa på att köra en påle genom hjärtat när de sitter och läser på toa.

Social vecka

Denna vecka har varit helfin, den har bestått av idel träffar och mys. I måndags var vi hos Li med familj och lagade god mat, plockmat by the way, och umgicks. Eilie och Amos leker himla bra nu, och säger att den andre är deras bäästaste kompis, det är fint. I tisdags var vi hos mamma och Peter i nya huset, jag och Eilie lagade mat och tog med dit. Det håller på att bli väldigt fint. Peter och hans vän Gustav hade precis lagt klart golven i arbetsrum och kök när jag och eilie kom. Mamma ogillade hur köksgolvet blev och ville inte ha kvar det, vilket resulterade i att Peter ville vila en liten stund, troligtvis i ren resignation... hahaha, jag tyckte hur som att golvet var jättefint om det kan vara någon tröst.

I onsdags var min fina Li har och vi hade spa-kväll deluxe, det innefattade ångning av ansiktet, skrubbning av detsamma, ansiktsmask, fotfilning och skrubbning och smörjning. Manikyr med allt som ingår. Och självfallet hade vi hårinpackning i håret när vi gjorde allt det andra. Kvällen avrundades med vin, smågodis, alfapet och balkongsnack. Perfekt kväll på alla sätt och vis.
På morgonen blev Li runthunsad av en bestämd Eilie som deklamerade för Li att: "Jag tror du har druckit kaffe klart Li!" Hon ville nämligen att de skulle gå och kolla på Findus och Pettsson på film.

Torsdagen var trevlig även den med examination med min trevliga seminariegrupp och därefter middag med bus i Rala.
Idag var det planerat att vi skulle till Lek & Bus med Eline och Siri, men självklart blir Eilie sjuk då, hon har varit vaken i princip hela natten, hon har feber och någon sorts ögonfluss, det rinner ögonjuice och hon kliar.
 Stackare lille. Men det tråkigaste är att det ta me fasen alltid är någonting när vi ska träffa Eline med familj, antingen så blandar jag ihop dagarna eller så är någon av ungarna sjuka.

Ilskdag

Idag är jag lite halvilsk på det mesta. Lite irriterad på att känna mig som en jävla stalker, lite irriterad på att jag har blivit så in i bängen fet så att mina byxor skapar ett gäng muffinsveck över linningen, irriterad över mitt val av yrke och alla dessa värdelösa kurser!! Vad fan lär jag mig som jag kommer ha nytta av i mitt yrke? och varför är det nästan alltid jag som ringer och föreslår att det skall umgås? om ni inte vill umgås med mig så skit i det då! FAN!!!!! vad arg jag är idag.

Bloggar mobilt

Uj uj dessa moderniteter, blogga från mobilen. Lite bökigt är det att skriva med prinskorvsfingrar , men det går. Sov gött!

Min förhoppning

Jag hoppas att alla som arbetar inom barnomsorg och skola har det här med sig:

”Skolan ska aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan, och de krav och för­väntningar som ställs på dem, bidrar till att forma deras uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt. Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmöns­ter. Den ska därför ge utrymme för eleverna att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet.”

(Utdrag ur läroplanen)

Jag hoppas att människor kan förstå att könet även skapas utifrån, det sociala könet. Men nu har jag skrivit så mycket kring det och låtit ovidkommande människor ta alltför mycket energi (eller ovidkommande var ett dåligt ord, ingen är ovidkommande. Människor som inte står mig nära låter bättre), så nu ska jag fokusera på viktigare saker. Typ min unge. Min roliga, spralliga, olydiga, näsvisa, pratglada, nyfikna lilla unge, som bara är som hon är och accepteras som hon är. Jag gör många val åt henne för det ser jag som mitt jobb som förälder, men när hon blir stor nog att göra fler egna val skall jag inte förbjuda henne någonting. Men jag är skräckslagen inför möjligheten att hon kommer att göra saker på ett visst sätt för att hon tror att det ska vara så.

Saker jag skall göra

 Jag skrev för ett tag sedan att jag skulle göra följande saker inom en treårsperiod, jag tror att det har gått ca ett och ett halvt -två år sedan jag skrev den här listan:

* Lära mig spela piano
* Gå med i viktväktarna och tappa 20 kg
* Simma med delfiner på Kålmården
* Hoppa fallskärm
* Ta motorcykelkort
* Ta gröna kortet så jag kan tävla med hästar igen
* Kommit på ett fungerande koncept för att bli av med eksemen längre perioder
* Vara färdig gymnasielärare

Jag har gjort fyra av sakerna: Lärt mig spela piano (hjälpligt), gått ner 20 kg (och gått upp 7 igen), hoppat fallskärm, och kommit på ett fungerande koncept för att slippa eksemen.


Men det är ju då några kvar...och jag vill lägga till en punkt: Åka till Rom.
 Tror ni att jag fixar detta på ett -ett och ett halvt år?

Så mycket jag vill skriva, så lite som kommer ut

Min blogg har pinsamt få inlägg som blivit skrivna under senaste halvåret. Jag kommer ibland på saker jag vill skriva om men så försvinner idéerna lika snabbt. Sedan får jag lite panik och tänker att jag borde skriva mer om Eilie, vill ju inte att hennes barndom skall falla i glömska liksom.


Skall snabbt berätta om natten som var och några roliga/sorgliga Eilie grejer. Jag vaknade flertalet gånger i natt av att Eilie skrek hysteriskt, när jag kom in till henne ville hon ingenting utan konstaterade mest fakta tex: "Mamma har inga byxor" klappade mig på benet och tillade "mamma nakenfis". Eller senare "Jag vill inte ha vatten" men efter en stunds fundering "vill ha mjölk". Hon fick mjöl och några minuter senare skrek hon igen, jag rusade in till henne och hon säger "många bajskorvar!" det var kräks i hela hennes säng. Jag tog upp henne och klappade henne och tröstade och började klä av henne inför duschning. Hon var oförskämt pigg och talade flera gånger om att hon hade kräkts, att det luktade illa och var många små bajskorvar. Efter duschen var hon väldigt arg över att jag tänkte välja fel handduk, hon skulle prompt ha den med kaninen. Den ville hon även sova i... (det fick hon inte göra). Hon sprang in till Martin och sa: -Pappa Martin, Eilie har kräääkts. Hon lät mycket stolt. Jag bytte i hennes säng och allt var frid, hon ville absolut inte sova i vår säng vilket jag ville att hon skulle göra pga kvävningsrisken.

Efter en halvtimme vaknade hon igen och skrek, då hann jag precis ta upp henne så kräktes hon på mig och lite på sin kudde. Det resulterade i att jag fick "göra" en provisorisk kudde av en filt i ett örngott eftersom hon redan hade kräkts på den andra kudden och bara har två. Detta tilltag var inte populärt, hon låg länge och väl och orerade om hur fel kudden var, "kudden är fel, Eilie göra om kudden, kudden är hård!" hördes inifrån hennes rum. Efter ca en timme ropade hon att hon ville upp och kissa på pottan, det händer ibland att hon gör det och det är ju bra men just denna natt kändes det så där kul då jag inte sovit många minuter.

När hon vaknade i morse sa jag till Martin att han faktiskt fick gå upp med henne, han höll med, jag hämtade henne till vår säng och somnade ögonblickligen efter lite mys med henne. Hon somnade dock inte...det gjorde Martin. Så jag vaknade av att Eilie stolt deklamerade att hon hade kissat och även ställt pottan bredvid min huvudkudde för att få mottaga tillhörande beröm för pottkissning, självfallet fick hon sitt välförtjänade beröm även om jag misstänker att det är dessa beröm som bidrog till att jag fick vakna tillsammans med en potta kiss. Martin blev väckt ordentligt och jag fick en välförtjänt sovmorgon.


Godnatt /kiss, bajs&kräkstorkarn