måndag 3 oktober 2011

Min förhoppning

Jag hoppas att alla som arbetar inom barnomsorg och skola har det här med sig:

”Skolan ska aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan, och de krav och för­väntningar som ställs på dem, bidrar till att forma deras uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt. Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmöns­ter. Den ska därför ge utrymme för eleverna att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet.”


(Utdrag ur läroplanen)

Jag hoppas att människor kan förstå att könet även skapas utifrån, det sociala könet. Men nu har jag skrivit så mycket kring det och låtit ovidkommande människor ta alltför mycket energi (eller ovidkommande var ett dåligt ord, ingen är ovidkommande. Människor som inte står mig nära låter bättre), så nu ska jag fokusera på viktigare saker. Typ min unge. Min roliga, spralliga, olydiga, näsvisa, pratglada, nyfikna lilla unge, som bara är som hon är och accepteras som hon är. Jag gör många val åt henne för det ser jag som mitt jobb som förälder, men när hon blir stor nog att göra fler egna val skall jag inte förbjuda henne någonting. Men jag är skräckslagen inför möjligheten att hon kommer att göra saker på ett visst sätt för att hon tror att det ska vara så.

1 kommentar:

Mamma sa...

Hej Jennie,
att vara så medveten som du är om vad som påverkar och kommer att påverka Eilie är en mycket god grund för henne att kunna lita till sin egen förmåga att välja det som är rätt för henne.
Det tycker jag känns gott.
Många kramar från Mamma.