Uppryckt

Sådär ja nu är jag uppryckt ur min egengrävda bottenlösa, självömkande och självpiskande grav. Livet känns kalas igen! tack kömpisar, ni är gullebullar.Det där med att sova gjorde också susen. slingorna blev dessutom urtjusiga, så nu känner jag mig stilig. Snart ska jag gå på föräldragruppmöte. Martin joinar lite senare då han slutar samtidigt som mötet börjar. Igår var vi på info på usö, det var aptrist och inget nytt sa dom, så efter första halvan som var den viktigaste, så smet vi. Kändes som vi gick på högstadiet igen. Hoppas vi inte missade något gör viktigt, typ att man får välja pålägg själv på sin/bebis födelsedagsmacka om man säger ett visst lösenord....hmm ska fråga de andra i gruppen, tror att de stannade kvar. Det var tjock med folk där, och obekväma stolar för människor med sammandragningar och lillgris som rumpas.
Barnmorskan sa igår att hon tyckte att lillgrisen hade lagt sin lite lustigt: -Det måste vara det absolut obekvämaste sättet barnet kan ligga på för dig, sa våran bästa Gunilla barnmorska. Ja jag vet ju inte för jag har inte provat att ha en bebis på något annat sätt. Oftast så är det inte obekvämt, det är mest bara vid rumpning som det känns som att revbenen ska åka ut ur kroppen.
Nu mot föräldraprat, sedan skall jag umgås med min hemkomne partner in crime Lenis, det skall spelas Svante och drickas te, eller kanske kaffe, Lena har nyss upptäckt kaffe och beter sig lite som en heroinist i närheten av eventuella kaffetillgångar.