Smakis

Ossian vaknade ovanligt tidigt denna dag, dagen då allt han förut trott på skulle komma att förändras. Han tittade in i de morgonpigga, nyvakna solstrålarna utanför fönstret, och funderade på hur han skulle spendera den här härliga dagen. Ossian tog beslutet att ta en promenad ut i skogen och titta på djur. Så här tidigt på morgonen så fanns det en stor chans att han skulle få se många djur, gryning och skymning är nämligen djurens bästa tid. ”Då vågar de vara framme eftersom nästan inga människor är ute”.Ossian tittade försiktigt in i sina föräldrars sovrum, de såg så rara ut där de låg och snusade sött med armarna om varandra. Han slängde ett öga på alarmklockan på mammas sida av sängen, klockan var tio i fem, långt före frukostdags. Det här var Ossians allra första sommarlov och föräldrarna hade semester, de hade hittat på roliga saker varenda dag de senaste veckorna, så nu var föräldrarna förmodligen helt slutkörda och skulle säkert sova ändå till åtta. Ossian log för sig själv, ”åh vad många timmar han skulle få för sig själv i skogen”. Han tassade ut ur deras rum och stängde försiktigt dörren bakom sig, han smög nedför trappan och in i köket.
Ossian hällde upp ett stort glas mjölk och bredde två prickig-korv smörgåsar. När han hade ätit upp sin frukost packade han ner ett äpple i ena fickan och en flaska vatten i andra fickan så att han skulle ha färdkost om han blev hungrig. Nu var han redo att möta skogens alla mysterier.
Gräsmattan utanför huset var blöt av dagg, den sluttade mjukt bort mot skogen. Ossian gick med raska steg mot skogens dunkla mörker, han vek undan de hängande grenarna som skiljde gräsmattans trygga och välkända famn från skogens outforskade mysterier. Dock så var skogen inte helt outforskad av Ossian såhär nära tomten, han hade en koja bara några meter in som han byggt med sin pappa och i bäcken som flöt fram bredvid kojan brukade han och mamma tävla med barkbåtar. Hans planer för dagen var att färdas längre in i skogen än han någonsin förut varit.