Totalt rutinbefriat

Jag klarar uppenbarligen inte av helger. Inte en rutin bibehålls, jag och Eilie sover läänge på morgnarna så att hela dagen blir uppochnervänd. Eller det är väl snarare så att jag sover länge och att Eilie efter stund somnar om bredvid mig när hon har lekt ett tag i sovrummet. Det känns fruktansvärt dåligt av mig, varför kan jag inte bara gå upp? varför är det så svårt? jag känner mig som morsan i filmen "Svinalängorna" som inte tar sig upp ur sängen efter ordning någonsin. Skillnaden mellan henne och mig är dock att jag inte är full, bara väldigt trött och karaktärssvag. På vardagar skuttar jag ur sängen och gör alla måsten, för då har jag inget val, men på helgen så drabbar det dotra mi på ett särdeles tråkigt sätt.
Nu håller jag t.ex på att tvinga Eilie att sova middag så att vi kan åka och leka med Siri, Eline, Safira och Larsa. Eilie har ingen lust att sova överhuvudtaget och tacka f**n för det, hon har ju bara varit vaken i 2 timmar.
Hon sitter och leker med sina gosedjur och trallar så glatt, ibland avbryts det glada med arga "napprop", det vill säga ilsket skrikmummel med napp i munnen.
Nej nu måste hon somna, annars får vi åka till Siri och gänget vid sju ikväll.