Innan jag fick barn så hade jag målat upp visioner av vad som skulle vara det jobbiga med att ha barn. Sömnlösa nätter, barnagråt och liknande saker som rör barnet i sig. Allt detta är en lite fjärt i rymden om man jämför med folk runt om kring. Folk runt omkring är allvetare, oavsett om de har haft barn eller inte så vet dom allt om barn och hur de bäst bör skötas. Heller drar sig inte folk för att tala om detta, oftast rör det sig om trivialiteter som amning och sömn. Men ibland så är folk inne och nosar på andra ämnen som alkohol och barn, rökning och barn och sådant. Faktan kring dessa grejer är för mig solklar: jag skulle aldrig vara full i närheten av Eilie och heller inte röka där hon är eller innan jag ska träffa henne, jag vill nog till och med att det ska ha gått många timmar mellan det jag röker och kramning av Eilie, vilket innebär att jag får skippa cigg länge än. Däremot tycker jag inte att det är fel att ta ett glas vin, jag har inte gjort det än eftersom amningen är ju inte direkt regelbunden, hon blir hungrig lite närsomhelst. Folk som har barn gillar att säga saker som: -Ja jag skulle aldrig göra det, men alla gör ju som dom vill. Detta påstående är samma sak som att säga: - I mina ögon är du en dålig förälder, kanske inte generellt sett, men du gör enligt mig fel.
Detta är i särklass det jobbigaste med att ha barn. Att bli spydd över hela ansiktet av min lilla telning är en fantastisk upplevelse, om man jämför alltså.
16 kommentarer:
Skall jag känna mig träffad? Kramar.
Jag struntar faktiskt i hur andra gör med sina barn och jag tycker inte att man är en dålig förälder bara för att man inte har samma syn på föräldraskap som jag själv har. Jag respekterar helt och fullt att andra kanske tänker helt annorlunda.
Tycker du kan vara rak med vad du menar i det här inlägget egentligen, men jag antar att du syftar till vårt samtal häromdagen när du faktiskt flera gånger BAD om min åsikt gällade mitt eget barn. Ska jag ljuga då tycker du? Ska jag säga att jag känner precis som du även fast jag inte gör det?
Lite Fia-varning på det här inlägget faktiskt. "Folk" hit och "folk" dit. Säg vad du menar istället så är det lättare att lösa.
Jag jag menar absolut vårat samtal häromdagen. Men inte enbart, både före och efter det samtalet så har jag fått kommentarer om hur man bör sköta sitt barn, Både av folk som har barn och inte. Jag kan lägga till detta i inlägget: "en av mina närmaste vänner (Li) skrev häromdagen indirekt att hon inte tycker att jag och en annan vän (Eline) har våra barns bästa för ögonen då vi lät våra mammor och svärmödrar vara barnvakt, för det är inte det bästa för barnen. Det bästa är enligt henne att alltid vara med föräldrarna, något vi frångick".
Dessutom så var det du som helt plötsligt skrev att du aldrig skulle lämna bort Amos till någon annan, något jag INTE frågat om, men då frågade jag varför. Så jag frågade inte alls flera gånger om din åsikt gällande ditt eget barn, dessutom så skrev du inte Amos specifikt, du skrev att det bästa för barn, det gäller ju då ALLA barn, tolkar jag det som. Jag hade kunnat ringa och prata om det istället för all del men då hade vi blivit galet osams. Vilket vi kanske blir ändå, men du sårade mig och jag vet att du aldrig kommer tycka att det du sa var fel. dessutom så syftade jag inte bara på dig i inlägget, jag är sjukt trött på alla kommentarer från andra.
Nej verkligen inte du mamma, du är väl den som sagt minst. kram
Jag skrev absolut inte att du och Eline inte såg till era barns bästa när ni hade barnvakt. Tvärtom så var jag jävligt tydlig med att jag inte tror era barn far illa när de är hos sina far/morföräldrar. Jag tror att ni själva är fullt kapabla att avgöra vad som är bäst för era barn. Du ifrågasatte varför vi inte ville ha barnvakt till Amos(jag ifrågasatte inte er)och bad mig dessutom utveckla det ytterligare när jag hade svarat i stort. Du tyckte jag ställde höga krav på min mamma om hon skulle få vara barnvakt till Amos och det var utifrån det jag förklarade varför JAG ANSÅG att hon skulle behöva umgås väldigt tätt med oss för att jag skulle tycka det kändes ok. Att jag tror det är det bästa behöver ju inte betyda att jag tycker att de som inte delar mina åsikter gör fel.
Jag kan förstå att den diskussionen vi hade angående detta kunde gå att tolka på olika sätt, det var därför jag skrev klart och tydligt att det var vad jag kände angående Amos innan vi avslutade samtalet. För att jag kände att jag kanske hade uttryckt mig svävande innan och ville förtydliga.
För att du inte skulle tro(och sprida ut) att jag tycker man gör fel om man inte gör som jag. Men som vanligt så utgår du från att jag vill vara elak och är satan själv. Börjar bli tröttsamt.
Man ska inte lyssna så mkt på andra. Ta till er de tips ni tycker verkar bra, o strunta i alla andra :)
Jag gör som Jag vill. Det verkar funka bra :)
Det var just meningen "det bästa" som gjorde mig irriterad. Visst du kanske inte tycker att att det är fel, men när du skriver som du skrev så låter det som att du tycker det. Tråkigt att du känner dig "ifrågasatt". Om du hade frågat mig varför jag vill ha barnvakt till Eilie så hade inte jag tyckt att det var konstigt. Dessutom får du det att låta som att inlägget jag skrev enbart handlade om det vi diskuterade på msn, det handlar även om andra föräldrar och icke föräldrar som talar om hur man ska göra och vad de aldrig skulle göra som man själv gör. Jag tycker inte att du ifrågasatte mig, jag tyckte som sagt att det faktum att du skrev att du tyckte det bästa för barn var att alltid vara med föräldrarna var ett sätt att säga att du inte tycker att jag gör rätt som låter henne ha barnvakt. Det var heller inte vårat msn samtal som fick mig att skriva inlägget utan snarare en kommentar från en förälder på babycafét. Men eftersom jag var ilsken på det så fanns även du i åtanke, även om jag inte bara syftade på dig med de två meningarna som det känns som du har tagit åt dig av. Tråkigt att du känner att du brukar bli utpekad som satan av mig, kan tyvärr inte se när jag skulle ha gjort det. men om du känner så så gör du ju det, då ber jag om ursäkt för det. För det vill jag ju inte att du ska känna. vad du syftar på att jag skulle sprida någonting förstår jag inte vad du syftar på, menar du det jag skrev i bloggen tror jag inte att någon kunde härröra de två meningarna till dig.
"jag tyckte som sagt att det faktum att du skrev att du tyckte det bästa för barn var att alltid vara med föräldrarna var ett sätt att säga att du inte tycker att jag gör rätt som låter henne ha barnvakt."
Jag har inte skrivit att jag tycker att det alltid är bäst för barn att vara med sina föräldrar. Nu har du feltolkat mig och det gör mig irriterad att du skriver om mina åsikter och presenterar en felaktig bild av dem här. Jag kan förtydliga om det behövs:
Det stämmer att jag tror barn har det allra bäst hos sina föräldrar(vilket väl inte kan anses konstigt?), men att andra som har en mycket nära relation till barnet också kan vara en trygghet.
Jag skulle kunna utveckla detta i all oändlighet, men jag har faktiskt ingen lust och tror knappast att det gör någon skillnad.
Poängen är i alla fall att det är vad JAG TROR och inget som jag utgår ifrån att alla andra ska hålla med om, men givetvis utgår jag från vad JAG anser är bäst när jag tar beslut rörande mitt barn.
Som sagt så har jag aldrig uttalat mig angående hur andra gör med sitt barnvaktande och det spelar mig heller ingen roll.
Jag tycker du är en fantastisk mamma till Eilie oavsett om vi delar åsikter angående detta eller inte.
Uppenbarligen så har min poäng angående varför jag inte vill ha barnvakt till Amos inte alls gått fram iaf och det är ju inte ovanligt att det uppstår missförstånd när vi kommunicerar i skrift. Det är lite det jag menar med att du ständigt utgår från att jag vill vara elak. Hur många onödiga tjafs har vi inte haft om saker som jag aldrig har sagt, men som du "läser mellan raderna"?
Jag bryr mig inte om vilka mer du syftade på i ditt inlägg, jag blir bara förbannad på att du kör med samma metoder som vi båda fördömde för bara några dagar/veckor sedan, när du istället hade kunnat säga något på en gång.
Givetvis ska vi alla göra det som är bäst för våra barn, och jag tror att jag förstår varför du inte vill ha barnvakt till Amos. Du vill att han skall känna sig trygg och säker den dagen som du och Marcus båda skall vara ifrån honom. Jag förstår hur du tänker och tycker inte att det är konstigt att du vill göra så. Du kanske tycker att jag använde mig av metoden "gissa om det handlade om dig eller inte" i blogginlägget, men fortfarande så rörde det inte bara dig. jag skrev om vad som irriterade mig och det är jag i min fulla rätt att göra. Som sagt så fanns det du skrivit på msn i bakhuvudet, men det handlade inte bara om dig. Och jag kände mig inte påhoppad eller ifrågasatt som förälder. jag skrev precis som det är, många föräldrar säger att de aldrig skulle göra på det sätt som man själv gör och jag skrev vad jag tycker att det sänder ut för signaler i mina öron. Men du har verkligen tagit åt dig och tror att allt jag skrivit handlar om dig hur du nu kan tro det. Och nej du har inte uttalat dig alls om hur andra gör, tror faktiskt inte ens att jag hört dig säga något negativt en enda gång om hur andra gör med sina barn, tvärtom faktiskt om jag ska vara lite snäll (men ärlig). Men fortfarande så skrev du att det bästa för barn är att vara med sina föräldrar(som givetvis är sant) men du skrev detta när vi pratade om barnvaktande. och då låter det som det gör. Jag vet en gång när jag har missuppfattat dig på msn i en knepig dialog som innefattade paragrafer. om det är att jag missuppfattar dig ofta och tror att du är elak så har vi nog inte samma syn på ofta.
Enda anledningen till att jag skrev det där om mitt barns bästa för ögonen tjafset på kommentarerna var för att du skrev att jag skulle vara rak. Så jag skrev rakt och ärligt hur jag tyckte det lät när du skrev det du skrev, som du förövrigt nu dementerar.
Nu satt jag nyss och läste lite historik över våra msn samtal och blev lite rörd över roligheter och snällsaker vi skrivit till varanndra och finner detta bråk mycket uttjatat. Tror att vi fått sagt vad vi vill säga, om inte så fortsätter vi ett tag till.
Min syn på det hela, sammanfattat:
Du undrade varför jag inte ville ha barnvakt och ville att jag skulle förklara hur jag tänkte. Du bad alltså om min åsikt som du sedan fick(Och fortfarande så skrev jag inte det som ett påstående "det bästa är" utan som min åsikt; JAG TROR det bästa är.) Det var inte så att jag försökte pracka på dig vad jag tyckte helt oprovocerat. Du bad mig utveckla.
Jag skrev sedan klart och tydligt att det var vad jag kände personligen och att det inte betydde att jag trodde era barn for illa om ni gjorde annorlunda. Ändå tolkar du det som att jag tycker du gjort fel och tar det som att det "var ett sätt att säga att du(jag) inte tycker att jag(du) gör rätt som låter henne(Eilie) ha barnvakt."
När du sedan fiser ut det här istället för att ta upp det med mig där och då, kan jag inte undgå att känna det lite som att du letar efter fel.
Jag vet inte hur jag annars skulle kunnat gjort i den här situationen för att behaga dig. Det känns som att inget skulle duga utan att du hittar saker oavsett vad jag säger eller gör som du kan tolka på fel sätt.
Jag tror inte att allt du skrivit handlar om mig och som sagt så spelar det mig ingen roll vem du mer syftar på, det jag diskuterar här är endast vårt samtal som du hintar till i ditt inlägg. Det är just att du hintar till det samtalet på ett Fia-aktigt sätt som jag reagerade på.
Jag har hur som helst ingen lust att slösa min energi på sådana här meningslösa högstadiegräl som uppkommer pga missförstånd och antaganden. Jag vill lägga min energi på min familj istället och det är precis vad jag tänker göra nu.
Men hörni tjejer...!!!
Nej jag letar inte fel! varför tror du ens det? och att jag utpekar dig till satan själv. Det gör jag verkligen inte, och det verkar vara något som jag brukar göra enligt dina kommentarer, det hade du kunnat tala om tidigare. Ja jag hade kunnat ta vad jag tyckte om det du skrev att du tyckte att det var det bästa på en gång med dig. men klockan var nästan två på natten då. jag hade kunnat ringa också, men som sagt hade det blivit en massa bråk. jag tänkte snarare att det kunde få blåsa över, så allvarligt var det inte. men så hände det en annan sak som fick mig att skriva inlägget, du är ju som sagt inte den enda som sagt något. det som står i inlägget som jag tror att du tar åt dig av är när jag nämner föräldrar som säger att man kan göra så men de skulle inte göra det. detta är ett vanligt förekommande. något annat kan du omöjligt tro är riktat till dig.
det som var tråkigt med våra jävla msn samtal var hur det utvecklades. du börjar med att säga att du inte vill ha barnvakt till Amos, tror du inte att jag skulle vilja veta varför? och det är klart att du menade vad DU tyckte, varför skulle jag tro att du skrev vad någon annan tyckte, och det är väl vad du tycker som jag bryr mig om. jag påpekade mest bara att det låter illa när föräldrar säger: gör så du men jag skulle inte göra det. det är lite som att säga. ha på dig den klänningen du, men jag skulle aldrig ha det.
om du tycker att detta är en anledning till att avskriva vår vänskap så är det tråkigt. jag vill inte det hur som helst. men om du känner så så är det trist.
Jag vill bara förtydliga att min senaste kommentar skrevs innan jag hann se den du lämnade strax över. Och nej, jag avskriver inte vår väskap över detta. I övrigt har jag inget att tillägga, jag har sagt mitt.
haha bra, skönt att du inte hade sett det jag hade skrivit över, tyckte att alltihopa började gå överstyr. Jag är ledsen att det blev som det blev ,det var småsint av mig att skriva ett sådant blogginlägg utan att ens ha talat med dig först, oavsett vad grunden till inlägget var.
Visst är det så. Även barnlösa vet tydligen bäst också. ;)
Skicka en kommentar