Sprutning

Idag har lillprutte blivit vaccinerad. Det var inte jätteuppskattat, lite gråt blev det allt efter båda sprutorna. Kändes hemskt att hon hann bli glad emellan dem bara. Det blev som att jag lurade henne att allt var över och sen stacks det igen. Hon har varit lite pirig och velat vara nära och gosas och äta hela dagen efter sticket. Ibland har hon varit glad och lite busig,men när man har tagit i henne har hon blivit ledsen för hon är öm i kroppen. Nu har hon 38.1 i feber.
Mamma sov här inatt, det var mysigt och trevligt, hon och Martin lagade mat ihop igår. Sen har vi mest myst och pratat och vilat. Sen gick vi på promenad till fängelset och hämtade bilen och körde hem mamma och Tilda och fortsatte att umgås hemma hos dem.
Inatt var det trångt i våran säng ett tag, vi var fem stycken: Jag (givetvis) Martin (också hyfsat givet), Eilie en sväng, Tilda och Måns. Trångt! men finns det hjärterum så finns det sjärterum. Och jag sov som en gudinna trots att jag fick sära mer på benen än jag behövde göra under förlossningen för att Tilda skulle få plats nere vid mina fötter. Nu är det dags att sova, måste vara utvilad till kalasandet imorgon, Eline fyller 26 (ojojoj)
Detta skriver jag lite senare: Eilie har över 39 i feber! ahhhh. Men hon är jättepigg och jag hörde ifrån datarummet att hon började prata högt och mycket. jag gick dit och skrattade och klappade henne över huvudet, stekhett var vad hon var, det var då jag tempade henne och upptäkte febern. Nu har vi gett flytande alvedon. Ska tempa om en halvtimme igen och se om det hjälpt. Nu blir det inte mycket sova inatt.

Stockholm tur och retur, färdmedel:roffe junior.Resväg:överallt och ingenstans, mest vilse.

Ujujujuj vad vi är ruttna på att hitta, Martin och jag. Eilie också för den delen. Vi skulle till våra trevliga vänner Dajje och Lina idag, de har ju blivit tuffa tuffingar som bor i stoooorstan, närmare bestämt på Liljeholmen i Stockholm. På vägen dit missades det avfarter och GPS:en ledde oss på villovägar. På hemvägen var det mest jag som kände en dragning mot havet och ville ta en redig omväg hem. Men vi vände i rättan tid och körde bara fem mil för mycket. Sen svängde jag lite tokigt in på fel väg så vi hamnade på en landsväg mot Örebro istället för E20, vid det laget var vi i Arboga och sket i vilket, vi fortsatte på landsvägen hemåt i mörkret. Hem kom vi.
Dagen har varit kalasbra, skön promenad i Stockholmstad, god pasta som jag fortfarande är mätt av nu ca 8 timmar senare. Lina hade gjort kladdkaka på vitchoklad och lingon, kan vara det godaste jag ätit jag ska baka det snart så säg till om ni vill komma och fika så jag får en anledning att baka den. Vi snackade skit och mös ett par timmar i deras lyxiga lägenhet. Eilie skötte sig exemplariskt D&L var impade och vart helsålda på gulle trots att hon nästan hela dagen har haft en min av: vad gör vi här? vilka är ni?. Hon brukar ju flina upp sig och prata men idag drog hon igång med sånt på slutet av besöket. När hon vaknade i bilen när vi var hemma såg hon mycket nöjd ut och när jag la henne på hennes skötbord var lyckan gjord. Hemma!!!! såg det ut som att hon jublade, sen gosade hon och Martin lite och nu sover hon som tur är igen, var rädd att hon skulle fortsätta att vara busig och pigg hela natten.
Jag shoppade dock ingenting i stora staden, det får bli en annan gång.

En gång var även vi unga och oförstörda

Alla bilder är i oordning men vi vet ju hur det skall vara. Eller om ni törs så får ni gärna gissa vilken ordning de ska vara i, tänker lägga in ett gäng till.

Lelle gosingen

Våran lilla tjej blir allt mer en person för varje dag. Det växer fram en egen vilja och en personlighet. Hon lär sig nya saker hela tiden också.
Hon är mycket bestämd och har lagt sig till med ett gällt kort skri om hon inte får som hon vill. Hon skrattar och ler åt allt möjligt men det allra bästaste är när jag eller Martin dansar och sjunger för henne eller prutt på magen.
Konst av alla de slag är fantastiska samtalspartners som får höra allt möjligt, mest uhuhu,eiiih (sägs gällt) snabba inandningar följda av haihai och skratt.
Om hon inte får mat prexis den stunden hon vill ha mat så dyker "surmule" upp, det vill säga nerdragna mungipor, röd runt ögonen och en hjärtskärande gråt, det går på en sekund, så jag fibblar med tröjan mitt snabbaste och folk runt omkring tror att vi plågar henne.
Hon älskar att sitta på våra magar och snacka med oss och sina fötter, lite drag i fötterna följd av en förvånad min (oj var de där mina?)är poppis.
Skötbordet är en bra plats hon blir förväntansfull så fort hon hamnar där, där busas det och masseras och annat bra.
Nakenfis är den bästa klädseln alla kategorier, så det får hon vara en stund varje dag, då vevas det och sparkas och skrattas. Hon gillar även att ligga på mage, speciellt om hon får göra det på min eller Martins mage.
Mat intas främst från mina bröst, men nästan varje dag får hon ett mål mat utbytt mot ersättning. Detta för att det är bra att hon är van att ta flaska, för att Martin ska kunna ge om jag ska bort och de ska vara själva och för att hon har en superhungrig period någon gång varje em/kväll och får hon ersättning då så blir hon mätt och mycket belåten. Jag tycker det är perfa.
Oftast vaknar hon glad och pratig, jag brukar vakna av att hon ligger och snackar för sig själv runt fem-sexsnåret, när jag tittar på henne i spjälsängen och lyser lite för att se om hon pratar i sömnen så möts jag av ett underbart leende. Mina bröst håller på att sprängas vid det laget när de varit orörda sedan halv nio kvällen innan, så då lyfter jag över henne för matning och hon somnar oftast om, då lägger jag henne ibland bredvid mig och ibland tillbaka i sin säng, lite beroende på om Martin ligger bredvid eller inte. Sen vaknar hon några timmar senare glad som en lärka igen. Gullig är hon dessutom, vacker rent av.
När det gäller påklädning av ytterkläder blir det en kort protest, ett högt argt skri som snabbt kan avledas med något som skramlar eller en liten sång. Andra kläder är helt okej att få på, lite spännande rent av, då vi kör tittut och magpruttning när vi klär på.
Babygymmet är helt okej, hon håller i benet på en hund med en hand och slår på grejerna med andra handen och ibland med hunden. Väldigt utstuderade smällar, hon tittar stint på en grej sen får den en smäll, (ibland blir det en annan grej, men hon är nöjd ändå, huvudsaken är att det låter). Hon vill gärna kramas och gosa, då pirrar hon lite om hon ligger eller sitter (i sin sitter hehehe)och vill komma upp, sen lägger hon huvudet mot mig eller Martin och kramar med ena armen och klappar med handen.
Hon vänder sig ibland från mage till rygg,när hon gör detta får hon massa beröm och hon ser mycket förvånad ut, hon undrar nog hur det gick till och varför mamma är så till sig i trasorna.
Pussar är roliga grejer också, och frågar jag om jag får en puss och gör pussljud vid hennes mun så får jag en puss. När hon får pussar av mig eller Martin flinar hon glatt.
Tänk att allt hon gör är så stort och fantastiskt för oss i hennes närhet. Mina bröder och pappa var här idag och allt hon gjorde fick beröm och glada tillrop, -Åh titta hon log!(Gustav) -Hon är så söt, jag blir tokig!!(Ludvig om någon undrade)- Hej du, du är fin.(Kalle, när hon låg på hans mage). -Kan du vinka, du är så duktig, och stå, ojojoj (Pappa). Ja de sa massa mer saker, det här är bara urdrag ur en dialog som kretsade kring världens bästa underverk, våran underbara Eilie.
Det går inte att älska högre!

Ujujuj februari verkar vara en månad då det avlas

Ta med tusan alla fyller i november.Martin (make), Kalle(lillebror), Andreas (morbror), Peter(farbror), Kajsa (pappas fru),Maja (kusin) Larsa (you know),Li (bruttan). Säkert har jag glömt flera men det är de jag kommer ihåg på rak arm. Man kan nästan säga att Eline fyller i november också, för hon fyller 1 december, det är nära.
Idag har vi firat Li, det var trevligt och bjöds på fika. Sketagött kardemummakaffe som jag ska köpa imorgon. Vi måste nog sluta tråka Li för det här med bakning för hon hade gjort en väldigt god tårta, hon påminde även om att hon brukar göra det till födelsedagsfirning, vilket när jag drar mig till minnes är helt sant.
Eilie försökte bokstavligt talat DRA igång Siri. siri låg och vilade sig och eilie drog i hennes tröjärm och talade högre och högre med Siri utan respons, detta resulterade i en tjyv hård klapp på Siris kind. Då fick det vara nog tyckte jag och tog upp min lelle fridsstörare i knäet, det gick också bra.
Hon har fått en snuttefilt, det är en av mina pyjamaströjor (använd) som fick den äran. Hon somnar jättebra nu när hon har den och snutta på. Hon har somnat förut med, men vaknat efter en stund för att vara vaken fem minuter och sen sova för natten. Nu sover hon mellan nio och sex, perfa! Ta i galet mycket trä.
Jag har äntligen fått arslet ur tummen (eller hur var det nu...) och sytt kuddöverdragen. Vart snett och vint men det syns inte. De bidrar med lite färg i vardagsrummet, men jag vill ha mer, mycket mer.
Jag avslutar med att önska ett stort GRATTIS till alla födelsedags...barn!!!

Smygfoto

Här sitter vi intet ont anande och läser och så blir vi fotograferade...lite fult gjort. Men mysig bild.