En egen liten täppa

Jag börjar känna att jag vill att vi skall ha ett eget hus igen. Jag vill ha ett ställe där vi kan ha ett trädgårdsland, ett uthus med drejskiva, ett ställe där Eilie kan bygga kojor. Jag vill att vi ska ha två kor och kanske en lite häst till Eilie. Ett tag försvann dessa drömmar helt, jag kände mig bekväm med att bo i lägenhet och inte behöva bekymra mig över någonting. Men nu känns det härligt att tänka på att klippa gräs, hugga ved, måla lister och liksom rå om oss själva.
Hur känner ni för det här med eget hus?

Tv- serier

Jag har ett gäng tv -serier som jag kollar på slaviskt. Dessa skall jag nu rada upp och ge en kort presentation. Vem vet kanske blir ni sugna på att följa dem lika slaviskt som mig. De är helt utan inbördes ordning, för då skulle Game of thrones ha varit överst.

The Walking dead handlar om en grupp människor och deras kamp för överlevnad i en värld som tagits över av... ja levande döda. Det handlar även om vänskap och att hitta glädje, lycka och samhörighet när man minst anar. Men framförallt är det blod, spänning och ond bråd död.

Vampire diaries är nu inne på säsong 3 och det händer mer än någonsin. Seriens huvudtema är: Alla älskar flicka, flicka förvirrad, vem ska hon välja. I serien förekommer vampyrer och varulvar. Dock är de lika vanliga, om inte vanligare, som oss icke blodsugare i staden där detta utspelas. Men det är en del invecklade historier som ändå håller storyn vid liv.

Dubbelliv. "What the fuck! det är ju en barn serie" tänker ni nu. Det må så vara hänt, men jag mår bra av den. Det är sommar, det är ung kärlek, förvirring och en familjesammansättning som känns nutida. För mig är det helt enkelt igenkänningsunderhållning och nostalgi.

Ponnyakuten. Ytterligare en serie ni kan hitta på svt play barn. Det handlar om ett gäng barn som har turen att ha fått sig en häst. De har dock även oturen att ha en problemhäst. De får under två veckor bo hemma hos Tobbe och får intensiv experthjälp. Väldigt lärorikt och kul. Det är vackra miljöer och det är roligt att se hur hästarna och barnen utvecklas.

Top model Sverige. Ja...vad kan jag säga. Det är alltid kul att se lite flärd. Sedan blir det ju i princip parodi då Isabella står och säger prick samma saker som Tyra Banks säger, vilket såklart bjuder till skratt. Det är även intressant ur ett psykologiskt perspektiv att se hur sådanna här expriment påverkar människor.

Once upon a time. Helt underbar! Sagans värld blandas med verkligheten. Bröderna Grimms folksagor får en lite ny tappning. Modernt, snyggt, meddragande och beroendeframkallande.

Game of thrones. Nu hamnade den tyvärr sist, det här är min absoluta favoritserie. Den har nu uppehåll i U.S.A, jag har då passat på att läsa böckerna som serien är baserad på. Dock bara till bok 3 av 6 eftersom de resterande ännu inte är översatta, bokserien heter Sagan om is och eld. Det handlar om krig, svek, hämnd, släktfejder, makt och lite lite kärlek, men inte så det stör.

 

Lite rö´vin kanske?

Ja det är sant, det är jag som är hon som föreslog för Gudrun Schyman att vi skulle dricka rödvin ihop. Till mitt försvar bör sägas att det var Gurun som först föreslog att vi skulle dra ihop lite folk i Kumla till en (typ) FI : träff och sa att vi då kunde tjoa och tjimma. Vem tänker inte på rödvin då va? Just det!
Men självklart blir jag röd högt över öronen varje gång jag påminns om det.

Rolig unge

Eilie höll på och talade om för Martin idag vad han fick och inte fick säga, exempelvis: "- pappa säg lejonunge, du får inte säga unge". Då ska man alltså bara säga lejon, ja ni fattar. Efter en stund ville Martin inte vara med längre, då sa Eilie: " - men pappa jag retas ju bara". Nu på kvällen när det var dags för tandborstning efter allt fredagsmys sa hon " - höru vi struntar i det" och drog täcket över huvudet. Några gaddar blev dock borstade med lite skojande får man igenom det mesta med Eilie, om hon inte är riktigt arg och har hopknipna ögonbryn och morrar " - nu är jag arg på dig" för då får man ta det varligt.

Blond?

Jag funderar på att avfärga mitt hår och försöka göra det riktigt blont. Vad tror ni? Tänkte att slutresultatet skulle bli så här, kommer kanske ta ett halvår. Frågorna är främst, passar jag i det? samt är det värt det?

Always

Always ultra så jäkla bra för dem med blå mens. Vad ska jag köpa då? Min mens är ju röd...

Hen =hin håle?

D.N skriver om hur svårt barn har att acceptera ordet Hen. Jag anser det snarare vara så att vuxna har svårt att acceptera Hen som pronomen. Varför skulle barn som lär sig nya ord varje dag känna att just Hen är ett ord som de inte riktigt greppar? Barn lär sig språkets betydelse oavbrutet, de lär sig att samma ord kan ha flera betydelser (homonymer).De lär sig att olika ord kan betyda samma sak (synonymer) och de lär sig vad orden de säger får för bemötande. Varför skulle ett nytt ord vara svårt för dem att greppa? Låter totalt orimligt. Att folk är rädda och oroliga för att genuspedagogiken på något sätt skall förgifta förskolor och skolor,är skrämmande i sig.

En annan synvinkel på detta med hen kommer från socionomen  Elise Claeson, jag måste nu säga att hon är debattör och socionom, enkom, ingen forskare. Hon menar att:

"– Man vet att barn får sin könsuppfattning väldigt tidigt. Flickor får sin prinsessperiod i 4-6 årsåldern, och alla tycker det är hemskt, men det är en fas. Pojkar har en motsvarande fas där de upptäcker att de har ett kön. Det går över och är inget som hänger kvar hela livet.

– Psykologiskt är det här något som alla barn går igenom för att känna att man är ett kön, och inget mittemellan. Att då gå in säga att man ska vara ett neutrum, ett ”hen”, är inget bra. Det gör barn förvirrade".

Ännu en gång ett litet missförstånd angående vad genuspedagogik innebär. Ingen skall förneka något kön. Barn skall helt enkelt slippa påtryckningar utifrån angående vad som hör till just deras kön. Det finns ingenting som visar att flickor respektive pojkar är på ett visst eller har speciella behov avhängigt av deras kön. Det finns pojkar som även de genomgården så kallade "prinsessfasen" men de får snabbt veta att det inte är okej.

Klänning är ett laddat klädesplagg, fullt av värdeladdning.

Hur som helst så är det ju ingen som skall kalla ett barn för hen, det är underligt att det är en fråga som ens är omdebatterad, som att en pedagog på dagis skulle säga: "- Gå och lek med Gustav, hen vill leka med dig". Och där sitter lille Gustav och känner att" herregud vem är jag? jag är ju bara en snopp, jag känner mig så identitetslös nu".Nej det är inte tanken och om så vore så är barn inte dumma i huvudet de vet vilka de är utan att ständigt bli könade.

Det är när man inte vet vad någon har för kön som hen skall användas, jäkligt praktiskt om ni tänker efter. Istället för att säga den (som är opersonligt) eller han eller hon säger man helt enkelt Hen. Tada! inte svårare än så.

 Inga barn kommer att lida men av det.Men vuxna sliter sitt hår och tänker herregud ett ord till? va fan!! Har vi inte tillräckligt med ord i svenskan? sedan kanske man känner sig lite myspatriotisk och anser att svenska är världens bästa språk och här ska vi inte influeras av andra språk som varken har han eller hon i språket, vad är det för fasoner. Ska det vara på det viset. Nej det var bättre förr.

Och du Claeson bara så du vet så är "hen" snarare ett utrum eftersom "man"snarare är en hen, men det var bara en parentes.

Här varé Rombilder

Lite så här

Lite så här känns det att inte veta var man har folk.
Att folk plötsligt är sura över saker eller kommer med jävligt onödiga kommentarer. Jag säger bara varsågoda, kanske ni "brougt it on yourselfe!" Ni kanske förtjänar det ni får och kanske jag gör det också, med den lilla skillnaden att jag alltid talar om för folk om jag är ledsen eller besviken på dem. Jag håller mig inte borta, eller säger bajsnödiga saker för att må lite bättre själv.
Fast det kanske var en lögn, för detta är ju lite bajsnödigt av mig.