Igår så lyssnade jag på ett radioprogram på p3. De talade om vad folk på facebook skriver på sina statusrader. Stigen programledaren hela tiden ville leda in samtalen på var att folk alltid ska verka så lyckliga.
Hon störde sig på att alla alltid skulle verka som att de hade det så bra, var så kära, älskade sina barn, älskade sina respektive, trivdes på jobbet, hade goa vänner, fina bostäder, att alla bakde massor och lagade härliga middagar och hade mysiga fester. Folk ringde in och höll med i gnällandet.
Programledaren ville få det att verka som att Svenska folket blev hetsade och stressade av att läsa om andras perfekta liv och kände sig missnöjda med sina egna liv.
En återkommande fråga hon ställde till de som ringde in var :" Men tror inte du att de som läser om hur kära andra är känner sig kärlekshetsade?". Vad är det för jävla fråga? Kärlekshetsade? Hon refererade även till prinsessbröllopet (varför kallas det så förresten? var de inte två som gifte sig?) som något dåligt som folk kände sig stressade av. Varför skulle svenska folket bli kärleksstressade av prinsessbröllopet? de flesta fattar väl själva att det är ett extremt extraordinärt bröllop, ett bröllop som man själv inte kan komma i närheten av att ha. annars är man ju komplett dum i huvudet.
Jag känner personligen att jag blir glad att läsa andras positiva statusrader, det stör mig inte det minsta om någon skriver triviala saker eller superlyckliga saker. Om någon vill skriva att de är så glada för att de fått till håret så bra just idag, så känner jag bara. Okej, inte spännande men heller inte stressande eller störande.
Vill någon tala om att de älskar sin respektive så är det ju fint och bra, det ska man ju gärna göra.
Men vad vet jag, kanske hela svenska folkets singlar som läser om en bekants stora kärlek blir super hetsade och mår apdåligt över att andra är glada och inte de.
kanske känner alla som ska gifta sig och såg prinsessbröllopet att: "jaha nu skiter vi i vårat bröllop det blir så futtigt i jämförelse".
Alla som har barn och läser om hur någon har varit med sina barn i skogen kanske får panik och tänker: "shit vilken dålig förälder jag är som inte varit med mina barn i skogen", och sen gråter sig till söms. Men jag tror faktisk inte att så är fallet.
Men vad tror ni?
4 kommentarer:
Jag tycker att hela grejen med Face-book - att dela med sig av allt möjligt per text och inte prata/se folk i ögonen är ganska onaturlig. Det är inte så konstigt att det uppkommer märkliga "problem" i kölvattnet av en så konstlad kommunikation.
En annan fråga, min älskade dotter, Hur kan man komma på att göra ett helt program om ett sånt lyxproblem? Och nu kom jag på en sak till!!! Både du och jag har hackat på diskussionen. Inte bra! ;)Kramar från Mamma.
Jag tror det är lyckohets. Den ena ska vara bättre än den andra. Jag tycker (O)lyckan lyser igenom lite när folk är så underbart JÄVLA lyckliga hela tiden,. Man ser ju aldrig att någon skriver om sin dumma karl som inte bytt toarulle, eller att han köpt en väldigt onödig pryl för 1500. Vardaliga saker du vet. . . Knepiga status rader är jobbiga också, om en "vän" skriver: "åh mitt liv vänds upp och ner", "det ska bli så trevligt i helgen". Bryr man sig inte om man inte kommenterar?
Jag hatar när folk skriver sånt som "Mitt liv vänd upp och ner". När de sedan inte vill svara vad det handlar om, utan bara vill veta hur många som undrar. Klart att man bryr sig även om man inte kommenterar på facebook, man kan ju ringa istället om det är någon som är så nära så att du faktiskt bryr dig.
Kanske är det till viss del lyckohets, men samtidigt så vet man ju att folk inte är alltigenom lyckliga alla har sina lass att dra, så om de då skriver om positiva saker så kanske det är bra. Lyckan sprider sig liksom, det är okej att vara glad, det är okej att vara arg, ledsen, besviken osv också. Men det har ju sveriges befolkning varit i ett antal hundra år nu.
Jantelagen börjar försvinna på gott och ont.
Det ja tycker är värst med kryptiska statusar, är just de att de skriver så man vill veta, men de avslöjar inget ändå. Visst är det någon jag älskar så känns det ju 100 gånger bättre att ringa och prata. Jag älskar facebook, det har gett mig väldigt mycket! Men också ett av de ställen där jag kan bli mest irriterad på folk.
Skicka en kommentar