Eilie visar var skåpet ska stå

Här hemma är det Eilie som bestämmer prick allt. Hon är oftast himla glad, men när hon är hungrig blir hon nästan hysterisk, fram tills hon får mat. När maten har äntrat den arga lilla munnen smackar hon belåtet med munnen och allt är frid. På mornarna jagar hon upp oss genom att sitta mellan oss i sängen och "pillra" på oss och ge oss hyfsat hårdhänta puffar.

Efter en stund av pillrande och puffande kommer hon på att hon är hungrig och då börjar mat-pratet. "Ma-ma-ma-maaat" låter det, då är det bara att pallra sig upp, ta den lille gaphalsen i nävarna och traska ut i köket tillsammans. Väl där "städar" hon plastskåpet, därinne är det soprent och köksgolvet är inte riktigt lika rent.

Under tiden gröten kokar, kaffevattnet kokar och skåpet städas så ackompanjeras vattenkokarn av lillfisens talande om maten och hon påminner även ibland om "bumen" som ska vara i gröten. Det låter typ "ma-ma-ma-bum-mamama" och hon tittar upp på bananerna, detta blir ljudligare och ljudligare om det går för långsamt.
Ja som förälder till en liten matfriare gäller det att ha snabba rutiner kring maten när det är dags. Så nu misspryds vårat trånga men ack så mysiga kök av en stor och bökig micro.

Det jag vill säga med detta är att jag önskar mig ett hus när jag fyller nästa gång, ett stort, på landet, med många förvaringsutrymmen eller kanske ett varmisolerat uthus, stall på gården, halvstor tomt, med grannar ganska nära, lite mark till, gärna rött men gult går också bra. Jag tänkte att Eline och Larsa kanske har något som står orört någonstans, ni har ju så mycket hus så ni knappt kan hålla reda på alla. Tack på förhand.