Häromdagen ringde jag henne som har Cimpan på foder, jag sa att jag tyckte att vi tar och struntar i att göra en förlängning av kontraktet. Det har varit för mycket tjafs och elakt tal för att det ska fungera, dessutom har jag hört att hon snackar massa strunt om mig till andra (det sa jag inget till henne om). Jag sade även att anledningen till förlängningen var ju att hon skulle få köpa hästen sen, alltså att hennes pappa skulle tillåta det då. Men jag sa att jag inte trodde att hon skulle få köpa då heller så det var bara att dra ut på pinan.
Människan replikerade med att hon ändå inte ville ha kvar Cimpan och att hon hade trott att Cimpan var mer välutbildad än vad det visat sig att hon är.
Nu hör till saken att Cindy kan ganska mycket om man kan rida ordentligt, men jag höll god min och sa inte det. Hon sa även att hon tyckte att priset var dyrt och att om jag skulle sälja henne till någon annan skulle jag bara sälja henne som promenadhäst, annat dög hon inte till eftersom hon inte tycker att det är kul att träna minsann. Då har hon förövrigt varken galopperat ute på Cindy eller hoppat med henne, eller klarat att lösgöra henne, så det känns som att hon tjötar om saker hon inte vet något om.
"-Aha, jaja, okej" var mina svar medans jag fnissade för mig själv och tänkte, "stackars tjej", för jag tycker lite synd om henne, jag vet ju att hon gillar Cimpan jättemycket.
Skönt att detta är löst äntligen, då ska hon bli besiktigad sen ska vi se om någon annan vill ha henne, trots hennes ofärdighet, hehehe.
Nu till nattjobbet, det var helt okej faktiskt, men mellan tre och fyra på natten var det tufft för då var det mest stillasittande och inget att göra. Vissa somnade...dock inte jag som tur var. Förutom den luckan så var det att göra nästan hela tiden, eftersom det larmade i ett. Jag var på ett boende för dementa, så de har larmmattor vid sängarna, om de går ur sängen så larmar det. Mycket larm var det. Men det var kul och annorlunda mot tidigare jobb i vården. Så det blir mer jobb där snart igen, då ska jag jobba två dagar i rad. Det blir en prövning, som jag vet att jag kommer klara.
Martin och Eilie var jättesnälla och lät mig sova länge, sen fick jag sovsällskap vid ett, mysigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar