Sprutning

Idag har lillprutte blivit vaccinerad. Det var inte jätteuppskattat, lite gråt blev det allt efter båda sprutorna. Kändes hemskt att hon hann bli glad emellan dem bara. Det blev som att jag lurade henne att allt var över och sen stacks det igen. Hon har varit lite pirig och velat vara nära och gosas och äta hela dagen efter sticket. Ibland har hon varit glad och lite busig,men när man har tagit i henne har hon blivit ledsen för hon är öm i kroppen. Nu har hon 38.1 i feber.
Mamma sov här inatt, det var mysigt och trevligt, hon och Martin lagade mat ihop igår. Sen har vi mest myst och pratat och vilat. Sen gick vi på promenad till fängelset och hämtade bilen och körde hem mamma och Tilda och fortsatte att umgås hemma hos dem.
Inatt var det trångt i våran säng ett tag, vi var fem stycken: Jag (givetvis) Martin (också hyfsat givet), Eilie en sväng, Tilda och Måns. Trångt! men finns det hjärterum så finns det sjärterum. Och jag sov som en gudinna trots att jag fick sära mer på benen än jag behövde göra under förlossningen för att Tilda skulle få plats nere vid mina fötter. Nu är det dags att sova, måste vara utvilad till kalasandet imorgon, Eline fyller 26 (ojojoj)
Detta skriver jag lite senare: Eilie har över 39 i feber! ahhhh. Men hon är jättepigg och jag hörde ifrån datarummet att hon började prata högt och mycket. jag gick dit och skrattade och klappade henne över huvudet, stekhett var vad hon var, det var då jag tempade henne och upptäkte febern. Nu har vi gett flytande alvedon. Ska tempa om en halvtimme igen och se om det hjälpt. Nu blir det inte mycket sova inatt.

Stockholm tur och retur, färdmedel:roffe junior.Resväg:överallt och ingenstans, mest vilse.

Ujujujuj vad vi är ruttna på att hitta, Martin och jag. Eilie också för den delen. Vi skulle till våra trevliga vänner Dajje och Lina idag, de har ju blivit tuffa tuffingar som bor i stoooorstan, närmare bestämt på Liljeholmen i Stockholm. På vägen dit missades det avfarter och GPS:en ledde oss på villovägar. På hemvägen var det mest jag som kände en dragning mot havet och ville ta en redig omväg hem. Men vi vände i rättan tid och körde bara fem mil för mycket. Sen svängde jag lite tokigt in på fel väg så vi hamnade på en landsväg mot Örebro istället för E20, vid det laget var vi i Arboga och sket i vilket, vi fortsatte på landsvägen hemåt i mörkret. Hem kom vi.
Dagen har varit kalasbra, skön promenad i Stockholmstad, god pasta som jag fortfarande är mätt av nu ca 8 timmar senare. Lina hade gjort kladdkaka på vitchoklad och lingon, kan vara det godaste jag ätit jag ska baka det snart så säg till om ni vill komma och fika så jag får en anledning att baka den. Vi snackade skit och mös ett par timmar i deras lyxiga lägenhet. Eilie skötte sig exemplariskt D&L var impade och vart helsålda på gulle trots att hon nästan hela dagen har haft en min av: vad gör vi här? vilka är ni?. Hon brukar ju flina upp sig och prata men idag drog hon igång med sånt på slutet av besöket. När hon vaknade i bilen när vi var hemma såg hon mycket nöjd ut och när jag la henne på hennes skötbord var lyckan gjord. Hemma!!!! såg det ut som att hon jublade, sen gosade hon och Martin lite och nu sover hon som tur är igen, var rädd att hon skulle fortsätta att vara busig och pigg hela natten.
Jag shoppade dock ingenting i stora staden, det får bli en annan gång.

En gång var även vi unga och oförstörda

Alla bilder är i oordning men vi vet ju hur det skall vara. Eller om ni törs så får ni gärna gissa vilken ordning de ska vara i, tänker lägga in ett gäng till.

Lelle gosingen

Våran lilla tjej blir allt mer en person för varje dag. Det växer fram en egen vilja och en personlighet. Hon lär sig nya saker hela tiden också.
Hon är mycket bestämd och har lagt sig till med ett gällt kort skri om hon inte får som hon vill. Hon skrattar och ler åt allt möjligt men det allra bästaste är när jag eller Martin dansar och sjunger för henne eller prutt på magen.
Konst av alla de slag är fantastiska samtalspartners som får höra allt möjligt, mest uhuhu,eiiih (sägs gällt) snabba inandningar följda av haihai och skratt.
Om hon inte får mat prexis den stunden hon vill ha mat så dyker "surmule" upp, det vill säga nerdragna mungipor, röd runt ögonen och en hjärtskärande gråt, det går på en sekund, så jag fibblar med tröjan mitt snabbaste och folk runt omkring tror att vi plågar henne.
Hon älskar att sitta på våra magar och snacka med oss och sina fötter, lite drag i fötterna följd av en förvånad min (oj var de där mina?)är poppis.
Skötbordet är en bra plats hon blir förväntansfull så fort hon hamnar där, där busas det och masseras och annat bra.
Nakenfis är den bästa klädseln alla kategorier, så det får hon vara en stund varje dag, då vevas det och sparkas och skrattas. Hon gillar även att ligga på mage, speciellt om hon får göra det på min eller Martins mage.
Mat intas främst från mina bröst, men nästan varje dag får hon ett mål mat utbytt mot ersättning. Detta för att det är bra att hon är van att ta flaska, för att Martin ska kunna ge om jag ska bort och de ska vara själva och för att hon har en superhungrig period någon gång varje em/kväll och får hon ersättning då så blir hon mätt och mycket belåten. Jag tycker det är perfa.
Oftast vaknar hon glad och pratig, jag brukar vakna av att hon ligger och snackar för sig själv runt fem-sexsnåret, när jag tittar på henne i spjälsängen och lyser lite för att se om hon pratar i sömnen så möts jag av ett underbart leende. Mina bröst håller på att sprängas vid det laget när de varit orörda sedan halv nio kvällen innan, så då lyfter jag över henne för matning och hon somnar oftast om, då lägger jag henne ibland bredvid mig och ibland tillbaka i sin säng, lite beroende på om Martin ligger bredvid eller inte. Sen vaknar hon några timmar senare glad som en lärka igen. Gullig är hon dessutom, vacker rent av.
När det gäller påklädning av ytterkläder blir det en kort protest, ett högt argt skri som snabbt kan avledas med något som skramlar eller en liten sång. Andra kläder är helt okej att få på, lite spännande rent av, då vi kör tittut och magpruttning när vi klär på.
Babygymmet är helt okej, hon håller i benet på en hund med en hand och slår på grejerna med andra handen och ibland med hunden. Väldigt utstuderade smällar, hon tittar stint på en grej sen får den en smäll, (ibland blir det en annan grej, men hon är nöjd ändå, huvudsaken är att det låter). Hon vill gärna kramas och gosa, då pirrar hon lite om hon ligger eller sitter (i sin sitter hehehe)och vill komma upp, sen lägger hon huvudet mot mig eller Martin och kramar med ena armen och klappar med handen.
Hon vänder sig ibland från mage till rygg,när hon gör detta får hon massa beröm och hon ser mycket förvånad ut, hon undrar nog hur det gick till och varför mamma är så till sig i trasorna.
Pussar är roliga grejer också, och frågar jag om jag får en puss och gör pussljud vid hennes mun så får jag en puss. När hon får pussar av mig eller Martin flinar hon glatt.
Tänk att allt hon gör är så stort och fantastiskt för oss i hennes närhet. Mina bröder och pappa var här idag och allt hon gjorde fick beröm och glada tillrop, -Åh titta hon log!(Gustav) -Hon är så söt, jag blir tokig!!(Ludvig om någon undrade)- Hej du, du är fin.(Kalle, när hon låg på hans mage). -Kan du vinka, du är så duktig, och stå, ojojoj (Pappa). Ja de sa massa mer saker, det här är bara urdrag ur en dialog som kretsade kring världens bästa underverk, våran underbara Eilie.
Det går inte att älska högre!

Ujujuj februari verkar vara en månad då det avlas

Ta med tusan alla fyller i november.Martin (make), Kalle(lillebror), Andreas (morbror), Peter(farbror), Kajsa (pappas fru),Maja (kusin) Larsa (you know),Li (bruttan). Säkert har jag glömt flera men det är de jag kommer ihåg på rak arm. Man kan nästan säga att Eline fyller i november också, för hon fyller 1 december, det är nära.
Idag har vi firat Li, det var trevligt och bjöds på fika. Sketagött kardemummakaffe som jag ska köpa imorgon. Vi måste nog sluta tråka Li för det här med bakning för hon hade gjort en väldigt god tårta, hon påminde även om att hon brukar göra det till födelsedagsfirning, vilket när jag drar mig till minnes är helt sant.
Eilie försökte bokstavligt talat DRA igång Siri. siri låg och vilade sig och eilie drog i hennes tröjärm och talade högre och högre med Siri utan respons, detta resulterade i en tjyv hård klapp på Siris kind. Då fick det vara nog tyckte jag och tog upp min lelle fridsstörare i knäet, det gick också bra.
Hon har fått en snuttefilt, det är en av mina pyjamaströjor (använd) som fick den äran. Hon somnar jättebra nu när hon har den och snutta på. Hon har somnat förut med, men vaknat efter en stund för att vara vaken fem minuter och sen sova för natten. Nu sover hon mellan nio och sex, perfa! Ta i galet mycket trä.
Jag har äntligen fått arslet ur tummen (eller hur var det nu...) och sytt kuddöverdragen. Vart snett och vint men det syns inte. De bidrar med lite färg i vardagsrummet, men jag vill ha mer, mycket mer.
Jag avslutar med att önska ett stort GRATTIS till alla födelsedags...barn!!!

Smygfoto

Här sitter vi intet ont anande och läser och så blir vi fotograferade...lite fult gjort. Men mysig bild.

Tacktal till nationen

Tack så väldans mycket för de fina orden kring min person, de värmer bättre än en el-filt.
Jag är en lyllansost som har så många kring mig som är så fina och goa. Som ni ser på bilden så blev även Eilie glad över allt snäll som sades om hennes mamma.
De senaste dagarna har ägnats åt min la familia, igår var jag, Martin och Eilie hos mamma och idag var mamma här. De har mysts, matats bebis med ersättning som blev blandat lite...annorlunda (mycket mättande, druckits kaffe och snackats skit om det mesta. Mamma och jag har en förkärlek till att analysera händelser och människor, så det har gjorts. de har även busats i massor med Eilie. Martin, eilie och jag var på H&M igår och vi ville köpa typ allt på barnavdelningen. Men det blev ett gäng strumpor och några kalasbyxor. Vi provade sedan Pacos vid universitetet. Martin var nöjd med sin goe mat och jag satt och bligade avundsjukt över min sallad...dumt val.

"Vi har alltid nog med tid om vi bara använder den rätt." Goethe

Ett gott ord på vägen

Nu känner jag att jag har varit väldigt elak och krass på senaste tiden. Inte bara på bloggen och kommentarerna på andras bloggar utan även i det "verkliga" livet. Jag är snar att döma och ser mycket negativt snarare än positivt. Det här är ett förhållningsätt jag vill förändra för min egen skull men främst för min dotters skull. Jag vill inte att hon ska ha en gnällig nucka till mamma som inte kan se fördelar med saker och människor. Jag tror benhårt på att hat föder hat så om jag sitter och misspeppar blir både jag och min omgivning påverkade och så vill jag inte ha det. Jag bestämde mig för att skriva positiva saker om några som jag vet läser bloggen.
Martin: Du får människor runt om dig att må bra, du är en kärleksfull pappa till våran dotter, du är rolig och får mig att skratta, du är inkännande och omtänksam, till på köpet är du snygg också.
Linn: Du är en god och lojal vän, du är rolig och har lätt till skratt, du är ärlig och jag litar på att du säger det du menar.
Eline: Du får människor att slappna av i ditt sällskap, du är lätt att prata med och skratta med, det känns som att vi tänker precis likadant ibland.
Mamma: Du låter ditt ljus lysa på andra, du ger goda råd och ser alltid det vackra hos folk och lyfter fram det, du har ett oerhört gott hjärta.
Lena: Du är som min syster på gott och ont, du är fantastiskt intelligent och rolig, varje stund med dig är oförutsägbar, du har god fantasi.
Li: Du är klok och har en fantastiskt avundsvärd självkänsla, du är en god lyssnare och problemlösare.
Linda.L.: Du är omtänksam och mån om andra människors välmående.
Anna: Du har god självinsikt och kan skämta om dig själv på ett härligt sätt.
Mormor: Du vill alltid väl och tänker mycket på andra, du är rolig och det är uppfriskande att ha diskussioner om allt möjligt med dig.

Sådär, det kändes gött. En mjukstart på den nya positiva vägen.Varje ord är sant. Det kommer dock inte bli en vana ;)
Nu måste jag bara lägga till att detta inlägg inte har något att göra med den dispyt jag haft med en nära vän nyligen. Det var när jag och Eline som pratade om hur lätt det är att se det negativa istället för det positiva som jag bestämde att det är något jag vill förändra hos mig själv. Jag skrev inte detta pga något dåligt samvete eller för att jag kände mig tvungen, jag ville bara belysa positiva sidor hos nära och kära.

"Låt inte gårdagen ta för stor del av dagen". Okänd

Vilket himla bra ordspråk! jag ska göra ett tillägg på det" Låt heller ej morgondagen ta för stor del av nuet". När lever man någonsin i nuet? vet att det är ett uttjatat ämne, men det är ju sant. Njuter man av vardagen? Jag börjar försöka, men det är svårt. Tror att det är något som kräver träning alltså.

Små kömpisar

De gillar varandra, småtjejerna. När Siri grät så kollade Eilie på henne och klappade henne på kinden. häromdagen så låg dom på en filt och höll i varandras händer. de samsas snäll om babygym och diverse. Än så länge har inga slag utdelats, men de kommer antar jag. Här på bilden ligger jag och Larsa och flinar upp oss mot kameran, eller? nej så var det kanske inte, men de är väldigt lika oss. Siri har såklart drag av Eline och Eilie har drag av Martin, men på denna bild är de dragen inte så framträdande.

Bra dagar

Detta har varit en dag som började i moll men slutar i dur. Det har sovits lite här och lite där och lite nu och då hela natten. Lillfisen somnade sent, sov ganska länge för att sedan vakna panikhungrig och hon åt, sov, vaknade måånga gånger. När det var dags att gå upp orkade jag inte öppna ögonen. Martin och Prutte gick upp, efter en kort stund av vila för mig ville hon ha mat igen och hon var så trött, men ville inte somna. Till sist somnade hon och vi vaknade tillsammans efter en timme. Martin gjorde sen frukost åt oss och allt var mysigt. Lite senare begav jag och Eilie oss med gott humör och flaggan i topp till familjen på andra sidan världen från Kumla sett(Kvinnerstatorp). Där pratade Eilie och Siri skit med varandra och vi andra drack kaffe och åt goda födelsedagsbakelser som Eline kvick totade ihop, dom hade en liten bismak av skam. Detta pga att Larsa fyllde år och Eline i morse hade glömt detta för några minuter. Sånt händer väldigt lätt när man har liten, jag kommer inte ihåg någonting. Eter kaffet lagade Larsa mat, mycket gott var det. Vitlök is the shit! Larsa hade massa vitlök i köttbullarna så att man kände sig som en riktig grek, götta. När Eilie och Siri umgåtts färdigt och det var dags för Siri att sova drog vi oss hem till Pappa Martin.
Eilie somnade i sin egen säng, efter en mycket bra kvällsritual. Först bad/dusch i sällskap av förälder (idag Martin), sedan massage, aming i vardagsrumssoffan istället för sängen. Det blir saga varannan dag och bad/dusch varannan tänkte vi. Efter detta enligt vissa fullspäckade schema så blev det kramar och pussar och läggning i hennes säng. Hon pratade och ropade lite och vi gick in och klappade henne på håret, pussade i pannan och sa godnatt, efter ca tjugo minuter sov hon. Toppen! Hoppas det håller i sig.
Igår var en bra dag ur åtminstone ett par aspekter, nytt soffbord och fin besök av Johan och Linda.
Avslutar med att säga: Grattis Larsa! nu är du skitgammal. hehehehe

Det "jobbigaste" med att få barn

Innan jag fick barn så hade jag målat upp visioner av vad som skulle vara det jobbiga med att ha barn. Sömnlösa nätter, barnagråt och liknande saker som rör barnet i sig. Allt detta är en lite fjärt i rymden om man jämför med folk runt om kring. Folk runt omkring är allvetare, oavsett om de har haft barn eller inte så vet dom allt om barn och hur de bäst bör skötas. Heller drar sig inte folk för att tala om detta, oftast rör det sig om trivialiteter som amning och sömn. Men ibland så är folk inne och nosar på andra ämnen som alkohol och barn, rökning och barn och sådant. Faktan kring dessa grejer är för mig solklar: jag skulle aldrig vara full i närheten av Eilie och heller inte röka där hon är eller innan jag ska träffa henne, jag vill nog till och med att det ska ha gått många timmar mellan det jag röker och kramning av Eilie, vilket innebär att jag får skippa cigg länge än. Däremot tycker jag inte att det är fel att ta ett glas vin, jag har inte gjort det än eftersom amningen är ju inte direkt regelbunden, hon blir hungrig lite närsomhelst. Folk som har barn gillar att säga saker som: -Ja jag skulle aldrig göra det, men alla gör ju som dom vill. Detta påstående är samma sak som att säga: - I mina ögon är du en dålig förälder, kanske inte generellt sett, men du gör enligt mig fel.
Detta är i särklass det jobbigaste med att ha barn. Att bli spydd över hela ansiktet av min lilla telning är en fantastisk upplevelse, om man jämför alltså.

Detta är exempel på sådant jag tycker om, MYCKET! Närheten till Statoil tillsammans med en dålig karaktär gör viktnedgången svår. Jag har även svårt att komma iväg och träna på egen hand, det finns ingen tid eller möjlighet. Men jag drar ut med Eilie i barnvagnen minst en gång per dag. Men det är liksom ingenting man tappar skitmycket kilon av...
Jag belönar mig själv och tröstar mig själv med godsaker, om inte från Statoil så sådant jag kokar ihop själv. Det är förbannelsen med att vara bra på att baka. Hjälp!!! Ge mig nya fräscha tips.

En liten ulv i fårakläder...

Nattning är ett fult och otäckt ord tycker våran lilla gosing. Hon vill inte somna, hon kommer liksom inte till ro. Jag försöker ha samma rutiner varje kväll med massage, saga och sista matning och pussar och kramar. Varannan kväll blir det även dusch eller bad med på schemat. Sista matningen är ersättning sen snuttar hon lite tutte tills hon somnar, sen över i sin säng om hon inte hinner vakna innan vilket hon oftast gör...hon är jätteglad och go, men..lite fel tidpunkt. Nu har sett över nattningsschemat och gjort vissa ändringar, får se om det hjälper. Egentligen är det ingen fara för hon är glad på dagarna ändå men man tycker ju att hon borde sova innan klockan elva-tolv på kvällarna.

Mer jobb

Jag skrev för ett tag sedan om alla jobb och praktiker jag haft. Trodde jag ja. Jag hittade en gammal bleknad cv, från den tiden när man sökte jobb via pappersbrev inte mail. Där fann jag några jobb som jag inte skrivit upp senast. Tänker bara skriva arbetsplatsera mycket kortfattat: Tatch (en klädaffär), Eklunda fritids, Mariebergs ridlekis,Västerängensdagcenter, Annonstorget, Bennys foto, Krogen Gränden samt på en resaurang i Kumla som inte finns kvar. Det blir mååånga jobb alltså, men jag kan ju aldrig komma och påstå att jag inte provat olika jobb så att jag inte vet någonting om arbetsmarknaden utanför lärarjobbet.

Farsdag och födelsedag = födfarda

På bilden har vi en stolt nybliven far. Detta år föll det sig så att Martins födelsedag var samma dag som hans första farsdag. Detta firades igår i goda vänner och familjs lag. Cia, Dick och mamma firade Martin, sedan dök vänner upp för vidare firning på det nyöppnade stället här i stora staden, Ceasars. Mammorna stannade och barnvaktade vårat gullegryn. Det var spända föräldrar som lämnade hemmet, men det gick kalasbra, även om jag var tvungen att ringa hem.
Trevligt hade vi och maten var lika god som sällskapet. I vanlig ordning hördes vårat sällskap mest, vilket inte var så svårt då det typ bara var fem till därinne. Tack för igår!
Grattis min älskade make och bästa vän tillika min dotters far. jag älskar dig så det gör ont.

Dödsattest

Från en kommentar av min högt vördade moder: Jag har den smärtsamma plikten att meddela att min hösttrötta husfluga på ett bryskt sätt avslutat sitt liv vid 20.30 på onsdagskvällen. Sanningen hann ifatt mig i igår kväll när jag saknade vår husflugas hemtrevliga surrande runt oss. Då mindes jag att jag på onsdagskvällen funderat varför mitt hungriga, vita husdjur snappade i luften, sedan liksom "sög" på något och efter en stund rapade förnöjt. Jag hoppades redan då att det inte var vår lille kamrat som råkat ut för något tråkigt...

snön liger tät, eller...det ligger iallafall

Idag har vi varit på Öppna förskolan. Martin var med, det var mys. Även Eilie gillade att han var med, han fick sköta rörelserna och sångerna. Han var sketaduktig och modig. Det var inga andra pappor där så han blev tämligen uttittad. En annan sak som var konstigt var att Martin gjorde mig synlig, ledaren som jag har pratat och skojat med när jag varit där förut tyckte tydligen inte att jag gjort något vidare djupt intryck för hon frågade om jag varit där tidigare. Med Martin vid min sida lade hon märke till mig, skumt.
Det snöae när vi gick dit, när vi gick på kyrkogården och när vi gick hem. Jättemysigt tycker jag.
Nu håller jag på att baka bullar, måste återgå.

Här ska brukas våld mot grisen

Gullegris of the year